när jag var och hälsade på hos min syster igår så påpekade jag att det kändes som att vara på jamtli. alltså man går ju runt och ba -JAG VILL KOLLA PÅ HÖNSEN, JAG VILL KOLLA PÅ GRISARNA, JAG VILL KOLLA PÅ KYCKLINGARNA, VART ÄR KISSEKATTERNA, JAG VÅGAR INTE TA UPP KYCKLIGEN, JAG TOG UPP KYCKLINGEN etc.

jag kände mig som ett barn när jag efter någon timma där stolt kunde berätta för min mor och syster att jag visst hade vågat ta upp en kyckling. och det hade jag, den gula. den gillade mig.







en vanlig dag i en bondes liv.

/amanda hurtigh