Livet står inte still bara för att man är ledsen..

..livet utan pojkarna tickar på. I tisdags var det 2 månader sen Ethan somnade in, och precis den dagen slog en ros ut på rosbuskarna på deras grav Det måste finnas en mening med det!
 
Jag har mest gått på tomgång på slutet..
Men jag har ändå försökt att göra saker för att inte tänka på sorg och sjukdom..
(här kommer ett litet axplock från sommaren)
 
Mamma skickade denna bild den 11/8, äntligen slog en ros ut!
 
Jag har blivit bilägare till pappas gamla jetta nittioetta, världens bästa bil om du frågar mig.
 
Följt med syrran och hämtat en av världens kanske sötaste kattungar, Svea.
 
Pussat massa på mitt hjärta
 
Klippt av mig håret, skönt.
 
Fiskat med min man
 
Som sagt livet går vidare...men det kommer ta lång tid för sorgen att lägga sig...om den nu någonsin gör det!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0